Jobbiga dagar..
I två veckor nu har det verkligen blivit lite för mkt av allt. Man får liksom ingen feedback eller något humm om vad man ska göra eller hur man ska göra saker o ting, inte ens en fråga om hur man mår. Det känns som att man bara är en bricka i spelet och ingen mänsklig varelse..
Fortsätter det så här så kommer de här bli de som knäcker mig. Jag vill inte direkt vara 26år gammal när jag når botten. Men läget är så just nu tyvärr och jag hoppas på att det blir en drastisk förändring snarast..
Och jag längtar så till mitt egna hus, min egna trädgård utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Kunna gå ut nyvaken o halvt nattmössan o hämta posten. Kunna spela hög musik utan att Störa någon... Jag vill inte vänta flera år till jag vill ha de nu !! Gaaaaah blir så frustrerad !
